Fram till mitten av detta århundrade kom informationen om vilda primaters beteenden huvudsakligen från spridda redogörelser av upptäcktsresande och jägare eller från berättelser av lokalbefolkningen. På senare år har det emellertid forskats betydligt mera om dessa djurs liv i deras naturliga omgivning, varför många aspekter av deras beteenden klargjorts. Ett viktigt resultat av denna forskning är att bete· endemönstret varierar i hög grad, inte endast mellan olika grupper av primater utan också mellan olika populationer av samma art, vilket man också kunde vänta sig av djur, som är så högt utvecklade och därmed har stor anpassningsförmåga. Både på individuell och social nivå finns det emellertid ett relativt nära samband mellan beteende och omgivning på så sätt att ju mer komplex omgivningen är desto mer fulländat är det totala beteendemönstret. En komplex omgivning innebär, att djuret möts av en större mängd impulser och därmed har ett större antal oförutsedda situationer att möta.
En skog utgör en tredimensionell miljö och man kan med fog anta, att den, trots sin komplexitet, erbjuder större säkerhet för djuren som lever där än vad som gäller för t.ex. en öppen slätt. Det finns en jämn tillgång på föda och det är relativt lätt att finna skydd mot rovdjur. Trädlevande arter har därför i allmänhet en relativt enkel social struktur (lever i par, familjegrupper eller möjligen i stora sociala flockar) samt lägre intelligens i relation till den utvecklingsnivå varje art eller släkte uppnått. Detta gäller för de sydamerikanska brednäsorna, många smalnäsor och i synnerhet de primitiva, nattlevande halvaporna. I Gamla världen har den större variationen i livsmiljöer gjort det möjligt för vissa grupper av primater att överge livet i träden och ge sig ner på marken. Livet nere på marken, och särskilt på de öppna savannerna, har medfört ett kraftigare selektionstryck, som verkat i riktning mot att överleva i en fattigare, farligare omgivning. Därvid har det utvecklats ett mer invecklat socialt beteende (mycket sociala eller polygama grupper med väldefinierade hierarkier), mer samverkan mellan olika medlemmar av gruppen (ungvårdnad, försvar mot rovdjur osv.) och en hög nivå av så kallat "intelligent" beteende, som är baserat på inlärningsförmåga, och utgör grunden för många primaters framgångsrika utveckling, t.ex. för makaker, babianer, men framför allt för människoaporna.
Primater.se - För dig som vill lära dig mer om primater